2024  


Under 2024 har vi fått nya tänder, byggt en ny vedbod och en ny brygga, rest runt i skärgården med Maja, varit volontärer under Tall Ships Race och mycket annat roligt.

Direktlänkar till olika avsnitt

  1. Vinter

  2. Nya tänder i Las Palmas

  3. Våren

  4. En ny vedbod

  5. En svets till i verkstan

  6. Maja's dop

  7. Åland runt med Maja

  8. Bryggan

  9. Slutet för den stora granen

  10. Djurliv

  11. Tall Ships Race 2024

  12. Kalle's holme

  13. Rannö

  14. Örebroare på besök

  15. Tobbe

  16. Utgrävning

  17. Andra året med solpaneler och elbil


Vinter

Årets vinter bjöd på ordentligt med snö och is. Inte så mycket sträng kyla dock. På bilden till vänster ser man vårt bostadshus som vi kallar "Höghuset" och bakom det ligger "Långhuset" med verkstad, carport, vedbod och tvättstuga. Den lilla stugan i förgrunden innehåller bastu och ett gästrum.

Mörkt och blåsigt var det.

Till slut försvann dock den sista isen den 12:e April.


Las Palmas

Kanarieöarna har en speciell betydelse för Tove och mig. Vi stannade där i två och ett halvt år under vår jordenruntsegling och större delen av tiden var vi med båten i Las Palmas på Gran Canaria. Las Palmas blev som en andra hemstad för oss och vi lärde känna en hel del människor som vi fortfarande har kontakt med. En av dom är tandläkaren Dario Castro som öppnade ny praktik nära hamnen och jag blev en av hans första patienter. Detta var 8 år sedan och nu bestämde vi oss för att återse vår gamla stad där månen ligger ner istället för att stå upp.

Både Tove och jag hade behov av att ersätta gamla tänder som gått sönder. I Mars bokade vi en 10-dagars flygresa och bokade också tid hos vår gamle tandläkare i Las Palmas som nu hade utvidgat verksamheten med egen tillverkning av tandkronor och senaste digitala tekniken.

Själva ingreppet går till så att han först borrar och sedan skruvar in titanskruvar i käkbenet. Därefter scannar han av hur tandköttet ser ut där dom nya tänderna ska sitta. En maskin tillverkar sedan tandkronorna som sitter ihop i en enhet som han slutligen limmar fast mot skruvarna. Allt går på ett par timmar och sen är det klart!

Med nya tänder hade vi en dryg vecka kvar att träffa gamla seglarvänner och jag kunde följa med på en vandring uppe i bergen.

En dag tog vi bussen upp i bergen för att återse den lilla staden Teror där vi varit många gånger tidigare. Fortfarande lika charmig med sin gamla kyrka, mysiga gator och restauranger.

Många gamla hus på Kanarieöarna har vackra träbalkonger.


Våren

Våren är ju en härlig tid på våra breddgrader. Snö och is försvinner och naturen vaknar till liv igen. Bland dom första är Blåsippan.

Sen kommer Krokus och knopparna brister på fruktträden.

En dag gjorde vi en utflykt till ett naturreservat i Hammarland. Där blommade mängder av den mäktiga orkideen Guckusko...

...och där fanns det också gott om Vit Skogslilja. På Ramsholmen strax utanför Mariehamn hittade vi massor med blommande Ramslök.


En ny vedbod

Så småningom det blev lite varmare ute och då satte jag igång med årets första byggprojekt. Äntligen skulle det bli en ordentlig vedbod!

Gott om plats för ett helt års vedförbrukning och dessutom plats att stå under tak med kapning och klyvning.


En svets till i verkstan

Jag har länge haft en kraftfull svets (Kemppi 275 DC MMA) som är jättebra för grovt stål och rostfritt, men jag har saknat en svets för tunnare material. Martin hade pratat om att det vore bra att ha en MIG-svets så vi gick ihop och köpte en kombinerad MIG/MAG och TIG-svets (Wallius Bluearc i1800 MIG Plus). Gasen är argon så den klarar både stål och rostfritt ner till under en millimeter i tjocklek om man tränar lite.

För att ta hand om röken från svetsarna passade jag också på att bygga en rökhuv över svetsbänken och ett utsug med fläkt. Det blev riktigt bra!


Maja's dop

Vintern 2022 sålde vi Bird of Passage, segelbåten som tagit oss jorden runt. Ett halvår senare köpte vi istället en motorbåt som vi just då inte hade så mycket tid över för, eftersom husbygget ännu inte var klart. Tanken var att den först skulle fixas till lite och sedan användas för utflykter i den Åländska skärgården. I fjol gick jag igenom båten och bytte ut och kompletterade med en del nytt. Jag har skrivit om detta i 2023 års loggbok.

Nu var hon klar för sjösättning men först skulle hon döpas. En självklar anledning att ställa till med fest förstås! Vädret var fint, vi grillade i trädgården och sen samlades alla vid båten där jag klistrade fast namnet "MAJA" på sidan av överbyggnaden. MAJA från Saltvik för att vara exakt.

Må lycka och välgång följa dig på de sju haven!


Åland runt med Maja

I mitten av Juni var det dags att göra en ordentlig utflykt med Maja. Vi ville besöka nya platser i skärgården och vi ville testa hur det var att sova och bo i en båt som är så mycket mindre än vad vi är vana vid. Första etappen gick till gästhamnen i Degerby som tillhör Föglö kommun. Där avnjöt vi en fin middag på Seagrams restaurang.

Sen bar det av norrut till Sottunga. Här lånade vi cyklar och följde vägen inåt land. Sottunga är Ålands minsta kommun med en av Ålands få träkyrkor. Historien finns anslagen i en plastmapp på väggen i vapenhuset.

Man får "cykla" försiktigt.

Och snart är man framme i "Sottunga centrum", dvs. skolan, biblioteket och affären.

Ett par dagar senare fortsatte vi till gästhamnen i Sandvik som tillhör Kökar's kommun. Här lånade vi också cyklar och med dom tog vi oss upp till Sankta Annas kyrka på Hamnö där Toves mormors föräldrar ligger begravda. Vi rensade ogräs och snyggade till runt graven.

Tove har fortfarande släktingar på Kökar. Nästa dag flyttade vi oss till Brudhälls gästhamn på södra Kökar och där passade vi på att hälsa¨på hemma hos den pensionerade lotsen (och släktingen) Ingemar. Ingemar är en färgstark och vänlig person. Han hämtade oss i hamnen med sin bil, gjorde en lång rundtur och visade oss alla möjliga intressanta ställen. Hemma hos Ingemar blev vi bjudna på kaffe och tittade på gamla släktpapper.

Från Kökar fortsatte vi österut till finska Utö. En mycket gammal militär befästning och lotsstation som ligger precis på andra sidan gränsen mellan Åland och Finland. Långt söderut vid inloppet till Finska viken. Här finns förutom militären och lotsverkets båtar och personal, en handfull bofasta, en liten handelsbod (som var stängd) och en enkel servering där vi kunde äta middag.

Jag tog en promenad för att se mig omkring lite och hittade bland annat ett monument (Stjärnan och Korset) över ett förlist fartyg och en liten färggrann fågel som jag tror var en Strandpipare.

Under första världskriget byggde ryssarna ett 10-tal befästningar med stora artilleripjäser (batterier) på Åland. Vid krigets slut fick ryssarna lämna ifrån sig Åland och då förstördes befästningarna igen, bara ett par år efter att dom byggdes. Idag finns fortfarande rester kvar och vi har under ett antal år successivt besökt de flesta av platserna. Jag har skrivit om detta tidigare i loggböckerna från 2017, 2021 och 2022.

En av de sista platserna vi ännu inte besökt, var den på Brottö-Storklobb och nu såg vi en möjlighet att kunna pricka av även denna från vår "bucket list".

Vi lämnade Utö och for tillbaks till Kökar, denna gång till gästhamnen på Hellsö. Nästa dag forsatte vi västerut och kom så småningom till Storklobben där vi kunde fotografera söndersprängda kanonbefästningar och en raserad brygga som ryssarna använde då för drygt 100 år sedan.

Efter middag och övernattning i Ålands Segelsällskaps gästhamn vid Rödhamn fortsatte vi norrut och väster om Mariehamn upp mot Marsundet mellan Eckerö och fasta Åland. Härifrån leder en inomskärs farled norrut upp mot Geta. Där tillbringade vi sista natten på årets resa hos Lollo's och sen var det bara en dagsetapp kvar innan vi var hemma igen.

Tio dagar var vi ute och körde sammanlagt c:a 200 sjömil. Vi sov i båten och lagade frukost varje morgon. Vi hade Smilla med oss och hon sov mellan våra fötter. Det gick riktigt bra och vi pratar redan om att göra en ny resa nästa sommar. Båten är oöm och praktisk och funkar även när det blåser och regnar.

Det var kul att äntligen få besöka finska Utö och det var kul att utan mast kunna ta sig genom de trånga farleder som vi på grund av låga broar inte kunnat använda tidigare. Kostnaden för bränslet är försumbar. Kör man 5-6 knop drar Maja bara 2 deciliter bränsle per sjömil. Hela resan kostade 40 liter diesel, som ett par middagar alltså.

En trevlig resa men alltid skönt att vara hemma igen. Inte minst för Smilla som kände igen sig så fort vi förtöjt båten och rusade iland för att kolla att allt stod rätt till med hennes jaktmarker....


Bryggan

Jag har alltid drömt om att ha en rejäl brygga där man kan ligga långsides även med en segelbåt. Jag började för några år sedan med att bygga en kort brygga i betong och slå i några pålar en bit ut i vattnet. Jag har skrivit om detta i Loggboken från 2021. Nu var det dags att fortsätta bygget.

Så här såg det ut i våras. Maja ligger förtöjd med fören mot betongbryggan och aktern mot dom tre yttre pålarna. Nu byggde jag en enkel provisorisk brygga/arbetsställning så att jag kunde komma åt att lasta i mer sten på piren.

Det behövdes mer sten och jag rullade och rullade, stora och små, och ryggen fick betala. Som tur var kunde jag få hjälp med det värsta av Martin.

Sen kunde jag börja med träarbetena. Två långa telefonstolpar fick bli bärlinor och ovanpå dom la jag ett bjälklag av 50X150 tryckimpregnerat. För att skydda mot isen klädde jag sedan in hela härligheten med en "kjol" av 35X150 tryckimpregnerat som jag spetsade och slog ner c:a 1 meter i sjöbotten. Upptill fäste jag med två rader 8 millimeters galvade skruv.

Detta var det i särklass jobbigaste momentet. Det gick åt närmare 100 slag med en 5-kilos slägga för att få ner en bräda i botten. Fram till dags dato har jag slagit ner nästan 100 brädor och det saknas fortfarande ett 20-tal innan hela "kjolen" är klar.


Slutet för den stora granen

För två år sedan kapade vi toppen på den stora granen bredvid vårt hus och i fjol kapade vi en tredjedel till. Jag har skrivit om detta i Loggböckerna från 2022 och 2023. I år var det dags att ta bort den sista biten.

Tove ville ha kvar en hög stubbe som man kunde göra något roligt av så vi kapade det som nu var kvar av granen ungefär 3 meter upp över marken och återigen hade vi, precis som i fjol, en grov stock på gräsmattan till ved. Den fick ligga ett tag och sen skalade jag av barken. Jag passade samtidigt på att fälla tre stycken sälgar som stod alldeles intill stugan. Granen blev en bra arbetsbänk!

Granstocken kapade jag i 35 centimeter tjocka skivor, varje skiva drygt 80 centimeter i diameter. Det gick precis med elsågen som har ett 40 centimeter långt svärd. För att orka lyfta skivorna var jag tvungen att klyva dom i flera delar. Nu är dom staplade under tak i väntan på att bli ved till nästa vinter.

Jag passsade också på i vintras att ta ner tre stycken tallar som stod alldeles vid husknuten på norra sidan av höghuset. Skönt att slippa så mycket barr och frömjöl på taket.


Djurliv

Som vanligt här ute i skogen har vi gott om fåglar och andra djur runt huset. Här är några som jag fotograferat i år.

Domherrar ser vi då och då på vintern under vårt fågelbord.

Vi ser (och hör) ofta vanliga hackspettar här men också en Spillkråka då och då. Det finns gott om död ved i skogarna, inte minst sedan stormen Alfrida härjade 2019. En mindre vanlig fågel är Grönsiskan.

Nere vid stranden häckar Tärnor, Svärtor, Knipor och Doppingar.

Och någon stans i vassen bor ett par Hägrar. Man hör dom ofta i skymningen.

Vi har ett koltrastbo i vår Carport. Kul att se hur fort ungarna växer.

Haren hälsar gärna på i trädgården och Rådjuren är där nästan varje dag.

Sen har vi rovdjuret Smilla, vår katt. Hon tar in möss och råttor nästan varenda dag. Ibland flera om dan. De flesta äter hon upp själv men ibland lämnar hon nån åt oss. Tyvärr tar hon en del fågelungar också.


Tall Ships Race 2024

I år hade Mariehamn äran att vara med om "Tall Ships Race". Så här står det om tävlingen på Wikipedia:

"The Tall Ships Races are races for sail training "tall ships" (sailing ships). The races are designed to encourage international friendship and training for young people in the art of sailing. The races are held annually in European waters and consists of two racing legs of several hundred nautical miles, and a "cruise in company" between the legs. Over one half of the crew of each ship participating in the races must consist of young people."

Under fyra dager besökte ett 60-tal segelfartyg västra hamnen i Mariehamn. Några av dom var riktigt stora och några bara 12 meter långa men alla hade gott om ungdomar ombord så det märktes "på stan" att det inte var som vanligt. En av punkterna på programmet var "Crew Parade" där besättningarna marcherade genom staden och visade upp sig.

En annan punkt på programmet var kappsegling i Ålands Segelsällskaps J/70:or. Den Ålandsbyggda vedskutan Alanta tog passagerare ut för att se kappseglingarna på närmare håll.

Tove och jag arbetade under de fyra dagarna som volontärer. Tove serverade i en bar och jag tjänstgjorde som "Liason Officer", dvs, kontaktperson för ett par av de tävlande fartygen. Martin var med som åskådare och det Åländska skolfartyget Michael Sars var också ute och kollade läget.

Den 4:e och sista dagen avslutades med "Parade of Sails" då alla segelfartygen lämnade hamnen i en lång rad omgivna av mängder av privata båtar som ville se paraden från havet. Själv stod jag uppe på det Åländska segelfartyget Pommerns fördäck och kunde fotografera fartygen allt eftersom de passerade. Jag har redigerat bilderna och lagt in namn och nationalitet i ett eget bildbibliotek, se här.


Kalle's holme

Kalle och Johanna är våra närmsta grannar och dom har en egen holme ute i skärgården. Den är helt obebyggd sånär som på ett utedass. Christer tog oss dit en dag i sin snabba motorbåt.

Helt orörd skärgårdsnatur. Låg krypande växtlighet och enstaka små vindpinade träd. Påminner lite om växtligheten uppe i fjällvärlden.


Med Maja till Rannö och Röskär

Det finns gott om obebodda holmar ute i skärgården. Många tusen. En holme längst upp i norra skärgården är Rannö, som förr i världen var ett "betydande centrum för fisket i Norrhavet", se: Ålands viktigaste fiskeläge.

Det finns ännu fiskekojor kvar på Rannö som underhålls av privata krafter. Vår granne Peter har en av kojorna och en dag visade han oss vägen dit med sin stora träsnipa "Tärnan". Tove och jag följde efter med vår "Maja".

Vi hade valt en bra dag med sol och lugnt väder. Sista fem sjömilen går över öppet vatten och där rullade dyningen från gårdagens blåsväder på södra Kvarken in.

Rannö har en naturlig hamn som är väldigt väl skyddad. Genom ett smalt inlopp norrifrån kommar man in i en vik där fiskekojorna ligger utplacerade längs stranden. Kojorna används idag för övernattning då och då. Innehåller typiskt en tvåvåningssäng, en liten eldstad för värme och matlagning, ett bord och ett par stolar.

På vägen hem igen, söderut, tog Peter oss med till Röskär. Här har han ytterligare en fiskekoja. Mer modernt utrustad och i jättefint skick.

En jättefin dag, tusen tack Peter och Nina för att ni tog oss med.


Örebroare på besök

Annika (i blått på bilden ovan) är en av våra äldsta seglarvänner och regelbundet återkommande besökare. I år tog hon med sig sin granne Maria och hälsade på några dar. Kul. Vi åkte på sightseeing, åt god mat och det blev också tid över för bad och bastu.


Tobbe och Anette

Tobbe och Anette har en sommarstuga längs vår väg. Den har en stor trädgård och då passar det bra att bjuda grannarna på "garden party"!

Fint väder, god mat och god dryck.

Alla grannar var där och festen avslutades med boule-tävling.


Arkeologisk utgrävning

Dom första människorna på Åland (efter istiden) antas ha varit säljägare som besökte öarna sommartid. Det mesta av dagens Åland låg då under vatten och det var bara några mindre områden på norra Åland som stack upp ur havet. Här bosatte sig så småningom stenåldersmänniskor för c:a 5.000 år sedan. Flera boplatser har hittats och grävts ut av arkeologer.

Inte långt från där vi bor, grävde man i somras ut ett område i Långbergsöda by som kallas Svinvallen. På stenåldern antas detta ha varit ett smalt näs täckt av sand. Vi åkte dit och träffade Jenni Lucenius, antikvarie i arkeologi vid landskapsregeringen. Hon visade oss runt och berättade att platsen är ett unikt fynd på Åland.

Jenni visade oss också ett par av de senaste fynden. En krukskärva av gropkeramik och en spjutspets av lerskiffer. Här finns mer att läsa om detta.


Andra året med solpaneler och elbil

Jag skrev i förra årets loggbok om hur det fungerat med våra solpaneler och vår elbil under 12 månader från och med November-22 till och med Oktober-23. Nu har det gått ytterligare 12 månader och jag har tagit fram nya siffror.

Under denna period har solpanelerna producerat 6.8 MWh
Av detta har vi själva förbrukat 3 MWh. Resten har vi sålt.
Vi har också köpt 5.7 MWh, mestadels billig nattel.
Totalt har vi alltså förbrukat 8.7 MWh (3 + 5.7)
Av dessa 8.7 MWh utgör laddning av elbilen c:a 2.5 MWh

Detta är ungefär samma siffror som i fjol. I loggboken från 2023 har jag redovisat i detalj hur jag har räknat. Elbilen är verkligen billig i drift. Förutom att den laddas med solel på sommaren och billig nattel på vintern har vi bara fyllt på spolarvätska.


Slut


  Slut på 2024