1970-75  

I början av 1970-talet var motorcyklar mitt stora intresse. Båtarna kom senare, men jag har så länge jag minns varit intresserad av det mesta i maskinväg, särskilt dom som man själv kan åka med på. En planka på tvären på cykelns pakethållare när jag var 10 blev ett flygplan och jag cyklade runt och brummade. En lite äldre kompis i 7:an hade en trasig moped som han ville sälja för 15 kronor. Den hade inga skärmar och inget lyse, helt avklädd alltså, med trasig motor men spännande att få ge sig på och kanske kunde man få igång på den. Jag skruvade av topplocket och fick se att det var ett hål i kolven, så ska det väl inte vara? Iväg till moppeaffären på Fabriksgatan och där fanns en ny kolv för en knapp 50-lapp om jag minns rätt. Sen gick moppen igång!

Mamma och pappa hyrde en sommarstuga på en gård utanför Örebro och där fanns det en kille i min ålder som också hade en gammal moppe. Vi var ju inte 15 år gamla så vi fick egentligen inte åka moped men på dom små skogsvägarna långt ute på landet kunde vi ju inte ställa till med så mycket skada. Vi åkte och tävlade och mekade och försökte få mopparna att gå fortare.

Året därpå hade kompisen och hans brorsa skaffat sig varsin gocart. Inte dom där låga extrema som används för banracing utan hemmabyggda lite större och högre som man kunde kör på grövre underlag. Jag tjatade på pappa och tjatade och plötsligt dök det upp en gammal hemmabyggd gocart till salu. Framvagnen kom från en flakmoppe och motorn var en tvåväxlad Husqvarna 118-kubikare från en motorcykel som ibland kallades "Tattar-18".

Den 12:e oktober 1968 fyllde jag 16 och då var det dags för motorcykelkörkort. Jag hade sparat ihop till en Husqvarna Silverpil och det stod en och väntade hos Sandberg på Motorcykelcentralen i Örebro (han som kallades Geten). Nio hästkrafter och 175 kubik för dryga tusenlappen. Jag minns än idag hur underbart det kändes att för första gången få ge sig ut på vägarna och helt lagligt gasa på i över 100 km/h. Den hade T1063 som registreringsnummer, sånt glömmer man inte.

Efter ett tag bytte jag Silverpilen mot en Guldpil (T2634). Motor på 200 kubik och jag trimmade och byggde om en hel del. Med motorcykeln var jag fri att resa. Hälsa på en kompis i Stockholm, titta på VM i roadracing i Anderstorp eller åka på Höglandsträffen. Aptiten hade väckts och motorcykeln blev ett bra medel att se mer av världen.

När man fyllde 18 fick man köra tung motorcykel och då var det dags att byta ut Guldpilen mot en ännu större Husqvarna. En helt ny Sportsman med 400 kubiks crossmotor, modell 1970. Nu blev det åka av i skogen. Så småningom även några tävlingar (med blandad framgång). Det hette "Tillförlitlighet" på den tiden men idag använder man det engelska ordet "Enduro". Tyvärr var det dyrt med allt som behövdes för att vara med i den svängen.

Husqvarnan passade bra i skogen men inte som landsvägsmotorcykel. En kompis hade en gammal Matchless 500-kubikare till salu för en rimlig summa och då köpte jag den (T2166). Nu kunde jag åka "Touring" med kompisarna på sommaren och härja i skogen på vintrarna. Den sommaren var vi några från vår klubb AMCK i Örebro som åkte ända upp till Gällivare för att vara med på den så kallade "Midnatssolsträffen". Ett arrangemang som fortsätter än idag, se: Malmbergets Motorcykelklubb

Att åka på motorcykeln var roligt men det var minst lika kul att skruva med den. På vintern blev det tid över att bygga om, och nu blev min Matchless lite häftigare. Det var mycket jobb men jag var ändå inte nöjd.

Jag sålde både Husqvarnan och Matchlessen 1972 och kunde istället köpa en begagnad Moto Guzzi V7 Special. Stor tung med tvåcylindrig V-motor på 750 kubik. Ett riktigt landsvägslokomotiv. Den var helt i orginalskick, men ganska snart fick jag dit packfickor, vindruta, extraljus och annat. En perfekt maskin för långa resor.

Det blev resor ner till Medelhavet och det blev resor upp till Norrland igen. På vintern blev det dubbdäck och en resa till Kristallrallyt i Norge. Även det ett arrangemang som pågår än idag. Efter ett tag blev det dags för motorrenovering och då passade jag på att borra upp den till 810 kubik. Hittade kolvar till Volkswagen 1500 som passade.

Vintern-74 började jag bygga en sidovagn. Först en ram av stålrör, sen ett bakhjul från en Saab och slutligen en holk från en gammal Steib.

Tillsammans med två kompisar bestämde vi oss för att ta fram en form för en helt egen sidovagnskaross. Kanske kunde man göra fler och sälja? Jag monterade den första karossen på min egen Guzzi och lackade allt blått med vita konturlinjer. Det blev en till sidovagn som vi sålde och kåpor och packfickor, men sen tog andra intressen över.

Sommaren 1974 sålde jag det blå sidvagnsekipaget och köpte en helt ny Moto Guzzi 850-T. Det här var en lite sportigare variant av Moto Guzzi, större motor, lättare och med skivbroms fram. Den gick som ett spjut.

Det blev flera långresor med nya Guzzin. 1975 åkte jag ner till Medelhavet igen, sen upp genom Tjeckoslovakien och Polen som på den tiden var Sovjetstater. Oj vad fattigt dom hade det. I Polen deltog vi i det internationella FIM-rallyt tillsammans med motorcyklister från hela världen. Jag hade då byggt en kåpa med två strålkastare, monterat en bromsskiva till på framhjulet och lackat om det hela i en mörkgrön kulör med vita ränder. På tanken hade jag en löstagbar tankväska med inbyggd FM-radio, bandspelare och interkom. En rätt häftig hoj på den tiden!

Motorcykelklubbar både i Sverige och utomlands arrangerade ofta "träffar" dit man åkte. Vanligen med tält och en låda öl. Underhållning och möten med andra motorcyklister. Ofta ingick det i anmälningsavgiften att man fick ett märke av något slag som minne. Jag har ännu kvar några utav dom.

1975 flyttade jag till Linköping för att läsa till ingenjör. Då fanns det inte mycket tid kvar att åka motorcykel så Guzzin från 1974 blev den sista. Jag sålde den 1977 och det var då jag började drömma om båtar istället.